Laröd
2011-04-12 @ 01:32:03
aktiv på denna blogg, märkt att jag trivs bäst här.får fan sluta vela nu!
Men ska nog ändra inriktnin på bloggen.
Kommer prata om mitt vardagsliv fortfarande och lite musik men mest om hur tonåringar kan ha svårt hemma och känna att dom inte passar in någonstans, och även ge tips för att må bättre inom det.
Kan börja med att berätta lite om mig själv och om min situation här hemma.
Jag heter då Angelica och är 16 år snart 17. Jag bor och är uppväxt i helsingborg.
Jag föddes 11 juli 1994 på helsingborg lasarett.
De första 10 åren av min uppväxt bodde jag på dalhem som är ett område med massa trevliga folk men även mindre trevliga som har väldigt dåligt inflytande på en.
När jag var yngre än 6 år så bodde mamma och pappa tillsammans på dalhem med mig och min syster.
Men pappa fanns inte där för oss.
Han kunde komma hem och inte ens titta på oss, inte säga hej,inte krama oss eller något.
Så år 2000 sepererade mamma och pappa och jag ville aldrig till pappa
Kunde sitta i mitt rum flera veckor innan jag skulle till pappa och bara grät för att jag inte ville.
Jag låste in mig när han skulle hämta mig.
Så har det varit tills jag var 12-13 då jag fick bestämma helt själv.
Sen dess har jag varit där ungefär en helg i månaden,ibland bara en dag i månaden.
Iallafall..när jag var 10 flyttade jag,mamma,mammas kille och min syster ut till Laröd som är en liten by utanför Helsingborg. Som enligt dom flesta är en rikemans by. Men det stämmer absolut inte!
Finns många fattiga här.
Jag började iallafall i skolan här och då var man vän med alla.
Men eftersom alla var indelade i grupper då alla växt upp tillsammans så blev jag tillslut utstött.
För jag var ju bara den där ''tjejen som kom från dalhem''
Jag satt för det mesta alltid ensam under lektioner och raster.
Såg aldrig framemot skolan.
Skolkade 90 % av dom sista åren i grundskolan just pågrund av att jag inte kände mig välkommen där.
Ibland kom man dit och såg folk sitta o viska om en och titta på en som om man är helt störd.
Jag fick tillslut nog och ville byta skola.
Men det fick jag inte av rektorn för jag bara hade 3 år till att stå ut med att vara utstött och känna att jag inte dög för någon.
Jag vet att många känner samma som mig. Att inte känna sig hemma någonstans. Att känna att man inte duger åt någon.
Att känna att man bara vill fly från allt skit som hänt och händer.
Ja det var ju inte så lite jag berättade men dom som orkade läsa förstår nog :)
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()